Lite testskisser på Modesty Blasie

Jag blev tillfrågad om jag skulle vilja teckna omslagen till Agent X9. Jag vet inte om det kommer bli av, men det hade nog varit riktigt kul. Det skulle väl bli bilder på Modesty Blaise i sådana fall. Och det är ju inget tråkigt att rita en tuff brud med pickadolla och annat action-betonat. Jag gillar tuschstilen väldigt mycket i Modesty, så det hade varit spännande att leka med den. Jag har inte läst serien riktigt men en del bilder tycker jag om. Modestys loja blick och maffiga ögonbryn. 60-talssminket och uniformerna, det finns en del kul där i. Så vi hoppas att det blir av.

Jag vet inte om Agent X9 läses av så många längre, men de har tagit in en av mina favoritserier, 100 Bullets. Det är en bra ambition i alla fall. Så det kanske finns en framtid för den gamla blaskan ändå, och med mina omslagsbilder kanske den blir populär igen!

Sidan ett och tre av fyra skissade.

Lite referensbilder från sovintagepatterns.com

Jag har sagt det förr, eller jag borde ha sagt det förr i alla fall, jag har världens bästa jobb. Det finns inget bättre än att rita serier. Jag får skapa mina egna små världar och i dem får jag göra vad jag vill. Jag får skapa mina egna personer och med dem får jag göra vad jag vill. Den senaste har jag satt i 50-talsmiljö, tänk förorten som Edward Scissorhands hamnar i. Pastellfärgade likadana hus på rad och i dem snygga desperata hemmafruar. Serien handlar om två damer som har varit de bästa vänner men nu har glidit ifrån varandra. Men låt inte er luras av den vackra fasaden, there will be blood. Den kunde utspela sig i vilken tid som helst eller i vilken miljö som helst, men då kan jag ju välja en kul en. 50-tals suburbia.

Jag hittade en jättebra hemsida som man kan beställa mönster till att sy upp kläder från gamla Vogue-tidningar. Jag är inte intresserad av det, men de har väldigt bra bilder på alla kläder. Det är en sida jag kommer återvända till i framtiden inför andra serier.
Så där samlade jag ihop några tidstypiska klänningar och frisyrer. Sen väljer jag två skådisar att ha som förebilder till karaktärerna. Inte för att jag tecknar av dem så likt, men det är bra att ha att utgå ifrån. Winona Rider och Drew Barrymore blev det, en med smalt ansikte och en med runda kinder. Jag känner mig som en demon-regissör som bara kan plocka vilka skådespelare han vill ha och de gör allt han ber om.

Sen ritar vi, här intill kan ni se två av sidorna tecknade. De är kanske inte helt enkla att förstå i sitt skissade stadium, men det kan vara kul att se innan tuschet kommer på. Vilket det borde göra idag, men bakfyllan från midsommaren gör min hand för skakig. Så idag blir det annat att jobba med. Men i morgon kör vi så tuschet yr!

Jag hittade en kul grej liggandes och skräpa när jag städade bland min serieoriginal, för att sortera dem i min nya fina a2-hurts. Förra sommaren så blev jag ombedd att provteckna för serieversionen av romanen Snabba Cash, som alla säkert har hört talas om. Ni kanske till och med har läst den, det har inte jag. Den ska vara “så där” har jag hört. Men i alla fall så skickade de (förlaget) ett manus och bad mig teckna två sidor. Det gjorde jag och ni kan se dem här till vänster. De ville att jag skulle inspireras av 100 Bullets och Eduardo Risso. Vilket jag verkligen inte hade några problem med, eftersom det är en av mina favorittecknare. Jag minns att när jag gjorde sidorna så bestämde jag mig för att inte lägga mer än en arbetsdag på varje. Man kan göra en sida hur snygg som helst om man bara lägger massor av tid på den. Men om man får betalt för att göra någon annans serie så kommer jag bara lägga så mycket som man får betalt för. Men bra blev det, bra med begränsningar.

Sen visade det sig att Jens Lapidus redan hade börjat samarbeta med en annan tecknare, Peter Berting, med ett annat seriealbum och det blev ingen serie av Snabba Cash. Synd kan man tycka. Tur tycker jag, så här i efterhand. En hel bok med muskliga män, jag som vill teckna fagra damer. Och jag vill framför allt teckna mina egna manus, om romantisk skräck. Deras bok kom ut för ett tag sedan, Gängkrig 145. Jag har inte läst den men det borde man väl göra, det är ju en svensk serie. Fast recensionerna jag läst är ganska svala.

En fest i färg, form och blodskvättande. En bild ur Love Hurts #21

Och här är en helsida också, sidan 2 ur Love Hurts #21

Jag var och pratade med redax för Nemi häromdagen. De vill ha mer Love Hurts och jag var inte sen att tacka ja. Jag har saknat att skriva och teckna min serie, jag har gjort en i smyg faktiskt. Det skulle ju inte bli fler efter att boken (som kan fyndas för endast 100:- under begränsad tid) släpptes, men jag kan ju inte låta bli. Och som vanligt blev den senaste den absolut finaste. Även den förta serien jag gjort i den nya ateljén, vilket känns extra bra. Då funkar det ju liksom, att rita här, OBS! viktigt.

Tre nummer av Nemi är det kvar att fylla i år och de ville ha en serie av mig i varje. Jag har redan en Love Hurts färdig och jag har flera manus kvar. Men jag skulle ju börja rita på Love Hurts: Puppy Love, min romantiska skräckserieroman. Så här kommer min idé, och nu bara spånar jag fritt? jag gör ett par korta Puppy Love-serier. Som teasers liksom, fristående från romanen men som presenterar serien och huvudkaraktärerna. Va? Låter inte det najs?
Bra sätt att komma igång med serien och ett bra sätt att öva in karaktärerna och miljöerna innan jag börjar på boken. Hmm… ingen dum idé. Vi får se.

Sweet potato pie! Söt men ändå med så mycket mörker i blicken. Jo du, fröken lilla, jag tackar ja!

Endast EN manlig karaktär är det i hela Puppy Love. Varför skriver jag alltid om tjejer? Är det för att mamma ville ha en dotter när hon fick mig och jag fick gå i klänning tills jag var tolv? Men eftersom det är bara en så måste han ju vara het som synden, se bild. Han heter Fabian, döpt efter min högst ärade kollega som jag nu för tiden delar ateljé med. Vilket gäng vi är alltså, Swedens finest cartoonists! Jag, Fabian Göransson, Loka Kanarp och Lina Neidestam, a.k.a. The Dreamteam. Än en gång vill jag tipsa om bildreportaget Loka gjorde från vår vackra arbetsplats, en uppföljare kommer snart.

Lite mer för damerna, två av Sveriges stiligaste serieherrar, Micke Sol och Kim W! För även de går ut i parken och dricker öl när solen skiner. Eller en gång gjorde vi det, annars så håller vi till i källaren (ateljén).

Annars så ritar jag på en japansk barnbok. Skittråkigt, men pengarna måste ju komma från någonstans och det blev från Japan denna gången. Jag håller glöden uppe med att rita på Love Hurts och Puppy Love så fort ingen ser, vilket är ganska ofta som tur är.

Då var det dags för den sista fan arten för denna rundan. Sist men icke mindre underbar för det, Josefin Svenske, av Polly Darton-fame och Kolik Förlaget! När Kolik släpper bok så är det Josefin och Kim W som sätter sig med sockerbullar och sätter ihop allt. Själva boken alltså, jag styr och Josefin sitter bredvid, tycker och entusiasmerar. Fint blir det, inte undra på att de säljer som smör. Nu är nästan alla Kolikare samlade i STHLM och vi har börjat kalla vår nya ateljé för Kolikgrottan, men något saknas. Och det är Josefin, utan henne är vi aldrig kompletta, utan henne är vi intet! Men vår kampanj om att flytta upp henne är i full gång och den kommer inte att avta innan resultatet är uppnått och vårt blonda unikum har kommit för att stanna i hufudstaden.

När den vackra dagen anländer ska jag i stället börja tjata om att få se mer serier från Josefin. Helst av allt iden underbara klipp och klistra-teknik som hon utvecklat och visar prov på här i hennes fan art. Alldeles jävla awesome, Josefin! Tack för den!

Men som sagt nu är alla Love Hurts-fan arten publicerade. Alla jag fått in till mitt boksläpp. Det droppar kanske in några då och då, annars till nästa bok. Men nu är det i alla fall dags för en omröstning! Vilken är den bästa finaste? Jag ska hitta något bra omröstnings verktyg till detta så kör vi.

Love Hurts, damtidningarnas favorit! En otippad kombination, romantisk skräck och Kattis Ahlströms nya tidning Kattis & Company. Men ingen är mer nöjd än herr W. Det är väl ett perfekt forum att nå ut till en ny målgrupp med vårt budskap om olycklig kärlek. De ger alltså möjligheten att vinna min fina bok, här.

Så här hade kanske tidningen sett ut om jag fick bestämma. Vampyr-Kattis, det låter som en barnbok. “Vampyr-Kattis går till tandläkaren” kanske, eller “Vampyr-Kattis och hemligheten”, möjligheterna är oändliga!

Något jag saknar med Malmö är min favoritkonstmaterialbutik, Drewex. Där har jag spenderat mången timme och många fler kronor. Det finns inte mycket bättre att göra än att strosa runt där och botanisera i deras gedigna utbud. Självklart finns det liknande butiker här i Stockholm, men inget går upp mot Drewex. Som tur är så kan man beställa och få sin fix postvägen och just ett sådant paket kom härom dagen till oss i ateljén (som för närvarande går under namnet Kolikgrottan). Vi var som barn på julaftonsmorgon när Fabian kom in med paketet. Vi slet upp allt och spred ut det över bordet, se bild. Så nu klarar vi oss ett tag med våra Pentel Stylo, PITT Brush, color ENO med mera.

Fabian passade på att beställa Kim W’s Serietecknarblock, som bara går att få på Drewex. Jävla bra papper, kommer i både A4 och A3.

Bra recension i Wermlands Nya Tidningar. Inte bara ros, men väldigt bra skriven.

Sveriges senaste, hetaste, bästaste och mest populära barnserie Katten Nils! De båda bedårande skaparna delade jag ateljé med i Malmö tills jag nyligen svek Möllan och flyttade till hufudstaden. Men Johanna Kristiansson och Joakim Gunnarsson är så storsinta att de ändå gjort en finfin fan art till mig.
Jocke gör annars även tjejserien Emma & Sara i tidningen Julia, tillsammans med Emma Billbäck och Hedvig Häggman-Sund. Johanna tecknar en massa illustrationer, mest läromedel. Det är inte utan att man saknar Seriestudion och alla där ibland. Jag lovar nu officiellt att komma ner och hälsa på i alla fall en gång under sommaren. Hör ni det?! Om inte för att se vad det är för hippie som flyttat in på min plats!