Junko Mizuno, mästarinnan på gulligt/äckligt!
Junko har gett ut ett gäng seriealbum, som alla borde läsa. Gulliga historier om hemska saker. Hon är även en väldigt populär konstnär med utsällningar pågående hela tiden världen över. Allt det plus hennes leksaker, så läckra så att människor har dödat för att få lägga vantarna på.

Mer ljuvlig fan art på vårt älskade ämne, Love Hurts, den romantiska skräcken!

Ruben Vargas Dahlstrand, min gamla elev som växte upp och blev hur jävla duktig som helst. Kolla in senaste Galago-omslaget som Ruben ligger bakom, kanske det finaste någonsin.

Syskonen Andersson gör den härliga strippserien Söndagsbarn, som ni kunnat läsa i bland annat Hjälp. En strippserie där kända serietecknare ofta figurerar, självklart även undertecknad. Då vet man att man har lyckats!

Högst ärade kollega, Mikael Sol! Tack för din vackra bild! Du är en talang för stor för en enda person.

Alla andra tycker jag ska kolla in Mickes blog, där ni kan läsa om hans spännande liv. Och hans bok, Till alla jag legat med, där ni kan läsa serier om hans lika dekadenta leverne.

Digitalkameran, ett av serieskaparens vassaste vapen!

Ibland så får man som serietecknare ta fram kameran för att skaffa referensbilder till sina serier. Här nedan kan ni se en sida ur Love Hurts No.8. Min underbara väninna Carolina ställde upp att leka jätte medan jag tog massor av bilder. Sen använde jag dessa bilder som underlag till min egen jättekvinna i serien.

Först är bäst, och först är Jonna Björnstjerna! Jonna gör de mest mardrömska serier och magiska barnböcker. Kika på hennes hemsida, den är full av bittersöta bilder och historier. Och ovan kan vi nu njuta av hennes tolkning av vårt tema romantisk skräck.

Liv Strömquist är min högst ärade kollega och vän. Hon ligger bakom seriealbumen 100% Fett, Einsteins Fru och Drift (tillsammans med Jan Bielecki). Hennes serier har blivit väldigt populära och hon har på kort tid själv blivit ett av seriesveriges största namn. Även radion har blivit välsignad med hennes geni, i humorprogrammet Pang Prego i P3.



KWA: För ett par veckor sedan gav du mig chansen att få vara med i ditt radioprogram, för att jag äntligen skulle få lite cred för alla skämt du “lånat” av mig. Men sanningen är ju den att även du ligger bakom ett av mina verk. Serien Love Hurts No.14 bygger på en anekdot du berättade för mig. Minns du den?

LS: Ja! Men du har ändrat den så mycket så det vette fan om man kan säga att den kommer från mig! Men originalanekdoten är så här (dessutom en sann historia!)
I en spansk talkshow för ett par år sen hade man temat “överraskningsfrierier”, där programmet bjöd in olika tjejer och sa till dom att dom skulle få en smink-makeover, men så överraskades dom av att deras pojkvänner var där och FRIIADE! IIIH!
Hur som helst, i ett program tog dom dit en tjej - hennes pojkvän kommer in och friar och hon ser bara helt blek ut och säger “nej”. Det blir konstig stämning i studion, men programmet fortsätter.

Efter programmet träffar hon på pojkvännen i hissen, och där knivhugger han henne så hon dör. Det visade sig att hon levt gömd från honom under en längre tid - eftersom han misshandlat och förföljt henne. Men genom att han hörde av sig till det här TV-programmet letade dom upp henne åt honom - såklart ovetande om att han hade besöksförbud. Men det är en JÄVLIGT obehaglig skräckhistoria - speciellt om man tänker på ögonblicket för henne när hon sitter i TV-studion och tror hon ska bli sminkad - så kommer det här psykot från hennes förflutna och friar!!! Fruktansvärt.
KWA: Jag gjorde om berättelsen, satte den i en annan miljö, andra karaktärer. Men behöll idéen. Som en eloge till dig och som tack för hjälpen så fick du porträttera en av seriefigurerna. Är du nöjd med min skildring av dig?

LS: Ja! Jag gillar också att stället heter “Madame Liv”. Det enda som känns deppigt är att du inte behövde ändra mitt utseende alls för att jag skulle passera som ett skabbigt gammalt medium. Det får mig att känna att jag borde borsta håret oftare.

KWA: Mitt tema som jag kallar Love Hurts handlar om romantisk skräck och tragisk kärlek. Är det något du själv har skrivit om?

LS: Ja, men mina serier har ju ofta ett feministiskt perspektiv, med mer faktabaserade inslag. Man kanske kan kalla dom “Oromantiska skräckserier”, ha ha.

KWA: Ett Love Hurts-tips?

LS: Frankensteins monster av Mary Shelley, såklart!

KWA: Till sist vill jag bara fråga vad du sysslar med nu och var man kan få avnjuta din senaste konst.

LS: Om man ännu inte skaffat en väggkalender för 2009 så kan man gå in och köpa min kalender “Tolv tröttsamma typer” på Galago.se. Annars håller jag just nu på och skriver en pjäs baserad på mitt senaste album “Einsteins Fru”. Om man vill avnjuta mina allra senaste serier kan man nästan alltid hitta dom i tidningen Galago.

KWA: Tack, Liv Strömberg.

LS: Jag heter Strömquist!!! Jag har alltså ännu inte gift mig med Fredrik Strömberg, trots alla envisa rykten.

“Hey We All Die Sometimes” 24″ x 36″ - Oil on Birch

Tara McPherson är en amerikansk konstnär vars verk jag har tyckt om länge. Jag fick chansen att träffa henne i New York i somras, väldigt trevlig och tatuerad från topp till tå. Inte utan att man blir lite förälskad. Kolla in hennes hemsida, den är smockfull med godsaker.

www.taramcpherson.com

Originalet med Everly Brothers. Först är alltid bäst.

Gram Parson gjorde en vacker version tillsammans med Emmylou Harris. Den hade de tagit bort från youtube, men här är en version av den versionen med Norah Jones & Keith Richards.

Bara för att få det överstökat så gör jag ett inlägg om låten Love Hurts. Tyvärr är det Nazareths version från 1975 som de flesta kommer att tänka på. Men det är en betydligt äldre låt, och betydligt bättre. Everly Brothers var först ut redan 1960 och sedan dess har det gjorts åtskilliga versioner.
Här listar jag mina tre favoriter, med tillhörande youtube-klipp.

Om man verkligen vill höra Gram och Emmylou så kan man lyssna på den här intervjun där de en bit in (2:43) spelar Love Hurts.
Gram Parsons & Emmylou Harris - Interview & Love Hurts

Jag har skrivit och tecknat denna serie nu några år och under tiden då och då tänkt på vad det är jag egentligen vill berätta. Det finns en röd tråd genom alla episoderna, men vad är den?
Serierna har ju handlat om så vitt skilda karaktärer som en japansk skolflicka, en 50 meter lång kvinna, sjöjungfrur och skridskodansare. Men alla heter Love Hurts och alla handlar om samma sak.
Jag vet inte om jag kan svara på frågan och det är väl det som har varit en del av drivkraften bakom skapandet av serierna. Att jag var månad har attackerat ämnet från en ny vinkel, med nya karaktärer och i en ny miljö.
Men självklart har vissa idéer fastnat. Idéer om vad som gäller i Love Hurts-universumet. Som att en äkta romans alltid slutar tragiskt. Att det är kärleken som man bara får tråna efter som är den sanna. Eller att man inte kan få uppleva äkta kärlek utan att lida. Vissa kanske skulle säga att dessa saker även gäller i vår värld, men det är inte upp till mig att avgöra.
Jag har nu påbörjat arbetet med nästa serie, Love Hurts: Puppy Love. Detta kommer att bli en lång berättelse där vi får följa samma karaktärer hela tiden och lära känna dem mer ingående. Jag kommer att fortsätta fundera på vad min stora fråga och fortsätta att låta mina karaktärer testa mina olika idéer i deras berättelse. Och kanske kommer jag fram till ett svar till slut. Men det är resan dit jag är intresserad av, inte målet.