Jag sökte runt lite efter det bästa priset på min bok. Alltså det här med internet, det är för fräsigt. Internetbokhandlarna verkar inte vilja tjäna pengar alls. Det lägger knappt på något alls på inköpspriset av böckerna. Det kvittar mig, jag får lika mycket per såld bok ändå. Därför vill jag erbjuda er de bästa priserna på the international world wide web of the universal internet of the world:

Bokus: 113:-, frakt 0:-
TOTAL: 113:-

Adlibris: 121:-, frakt 0:-, 10:- eller 19:-.
TOTAL: 121 - 140:-

CDON: 109:-, frakt 29:-
TOTAL: 138:-

Ginza: 158:-, frakt 29:-
TOTAL: 158:-

Jag brukar beställa mina serier på Adlibris, fast nu när jag har flyttat till en stad med ordentliga seriebutiker i så kommer jag nog börja handla i dem.

Och så vill jag tipsa om Paper Cut, för det är en sådan fin butik i närheten av min ateljé och jag verkar ha hamnat på bronsplats på deras hemsida just nu. Om man vill ha en liten signering i sin bok så kan man kila dit, för det gjorde jag och ritade lite i några exemplar. Så om de finns kvar är de era att införskaffa.

Nanna “The Naan” Johansson, wo-wo-wo-wo!
Fulheten.com heter Nannas super-sajt, poppis som ingen annan. Fylld till bristningsgränsen av hennes tokigheter är den. Snäppet bättre är det att få allt samlat i en läcker bok, och just det ordnade Kolik Förlag när de tidigare i år gav ut boken Fulheten, så jävla bra! Till boksläppet gjordes utställningen “Ful-Livs” där Fulheten förkroppsligades i en livsbutik komplett med Nanna Johansson-produkter så som “Jävligt krossade tomater”, “Söt-strö” och “Spen-vätska”. Alla som missade den kan sparka stortån i byrån och svära svordomar som en sjöbuse.

Här intill är Nannas bidrag till vår fan art-samling, som börjar ta slut faktiskt. Bara ett par kvar, sen tänkte jag att man kanske skulle ha en omröstning om vilken som är finast. Ingen lätt match, för det är ju KONSTVERK som har lämnats in. Och Nanna är inte sämre med hennes underbara skräck-bild med tydliga referenser till Ursula från Den Lilla Sjöjungfrun. Eller är det bara jag som tycker det? Tack för den i alla fall, Naan!

Klockan fem dukade vi bordet och serverade den första ölen. Då lös solen klart och välkomnade alla gäster. En hel del signerande blev det.

D:J Dr. Manta såg till att rätt skivorna vändes i rättan tid. Temat för musiken var i klar linje med boken vi firade. skräckfilmsmusik varvades med romantiska 60-tals dängor.

Hälsar och kramas, jockar skivor och ritar i böcker. Det var mycket det som gällde för kvällen.

Så här vackra människor kommer på mina releasefester, inget konstigt med det.

Robert och Josefin sjöng Love Hurts i den finaste versionen. Tyvärr hörde jag mest gitarren då jag fick assistera som stöd åt instrumentet. Men jag har hört att det var väldigt vackert, särskilt när jag fyllde i.

De underbara gästerna som här står i givakt och väntar på skål efter mitt tal.

Nu börjar Kim W bli lite väl rund under fötterna.

Och i den linjen förflöt kvällen som blev till natt och klockan slog tre. Från fem till tre, det blir väl typ… eh, hundra timmar av att dricka, dansa och förlusta sig i underbart sällskap. Härliga tider!
Lite kylslaget mot småtimmarna, men skam den som ger sig! Tack till alla som kom och gjorde kvällen oförglömlig.

Jag efterlyste bilder från festen på Debban i Malmö i fredags och jag fick massor. Det där med digitala kameror, det är fan bra det. Här lassar jag ut dem till vänster i osalig ordning. Jag vill tacka Daniel “Dr Manta” Andreasson, Josefin Svenske och Truls Berg för finfina foton. TACK!

Dagen efter mådde jag så där, men glad ändå. Mellan 13 och 15 så signerade jag på Shock och försökte se så pigg ut som möjligt. Tack till Marielle Lilleberg Ribbing för den bilden.

Jag har känt Susanne Johansson sen Serieskolan och det har varit spännande att följa hennes utveckling alltid i fronten av avant garde-serier. Hon är en del av konstseriekollektivet C’est Bon Kultur och har den senaste tiden använt kameran och Photoshop mer än pennan för att berätta sina historier. Även skräcken har vi gemensamt, jag och Suss. Hon har nyligen skrivit sin c-uppsats om zombiefilm och genus, är kanske det den mest spännande uppsats ni kan tänka er?

Kolla in hennes hemsida för att se mer härliga bilder. En massa vackra bokomslag t ex till Mattias Elftorps serie Piracy is Liberation. Kika även på www.wormgod.net, ett projekt Suss gör tillsammans med Mattias.

Helt jävla underbar fan art!!! Tack, Suss!

Den enda bilden jag har från festen än så länge

Sitter på tåget hem igen. Men vilken helg det har varit. Releasefesten på Debaser i fredags var kanske det bästa som hänt Malmö sedan falafeln kom till stan. Härliga tider. Tyvärr hade jag inte med mig min kamera så jag efterlyser bilder. Var du där, tog du ett fint foto. Maila det till kim@kimwandersson.com! Så gör jag ett fint bildreportage av det. En bild har jag (se till vänster), den stal på Fredrik Strömbergs facebook. Som ni ser så åkte smokingen fram även denna gång. Bra sätt att visa vem festen handlar om, tips till dig som alltid försvinner i mängden.
Dr Manta spelade skivor på temat romantisk skräck och gjorde ett bang-up job så klart. Josefin och Robert kom och sjung Love Hurts i Everly Brothers tappning, stämsång och gitarrplink. Mer om detta när bilderna är på plats.

På lördagen så signerade jag för sista gången på Shock, sista gången för denna rundan i alla fall. Trots ett ruggigt väder så kom ett gäng tappra själar i regnjackor och paraply. Jag gjorde de vackraste dedikationerna för att hedra dessa underbara människor. Se på bilderna så lyckliga de blir av att få sitt eget exemplar av boken utsmyckad av mig med mina finfina färgpennor. Jag längtar tills nästa gång jag får chans att träffa alla glada igen, alla som kommit på min lilla signerings-turné. Det är väl bara till att rita ihop en ny bok och släppa den. Låt det gå undan, låt pennan glöda och flitens lampa lysa!

I kväll är fest i Malmö på Debban, vilket jag har tjatat om. Men med på min tjat-kampanj har jag nu Skånskan och City. Tror jag i alla fall, City ringde igår och frågade “fyra frågor”. Ojojoj, jag hoppas jag svarade bra. En fråga var, “vilken är din bästa sommarplåga/sommarlåt?” och allt jag kunde tänka på var Sommaren i City (ha! Nu förstår jag, sommar i City! I tidningen City, haha). Deppigt. Till slut fick jag till det med Summers Wine, Nancy Sinatra och Lee Hazelwood. Pretto!
Men nu kan jag inte hitta mig på deras hemsida, vi får se när jag kommer fram till Malmö om jag hittar en City-tidning att kika i. Jag sitter på tåget nu.

Men om Kim W i Skånskan kan ni läsa här. Inte för att den är särskilt bra. De intervjuade mig per telefon. Jag kan inte kalla mig felciterad, men jag låter bara töntig när jag läser det. Låter jag så töntig? Ah, serier… då ska det väl vara lite “kul” kanske.

Mina käraste föredetta ateljékamrater nere i Kingastan (Malmö) har gjort ett svars-inlägg till Lokas “En serietecknares vardag“-inlägg. Ni finner det på på Niklas Askers blog. Sjukt kul! Läs båda och jämför.
Så söta de är. Kul att de vill framställa sin studion som sunkig när det är deras som är fin och vår ligger i en källare.

Det ska bli underbart att träffa dem alla i morgon när jag åker ner för att ha lite fest på debban och signera Love Hurts. Jag längtar!

“Fyra nyanser av svart” heter artikeln om min och tre av mina ärade kollegors skräckseriealbum i dagens Sydsvenska Dagbladet. Benjamin Stengård och Lars Krantz har jag blivit ihopsamlad med innan, men att kalla Kolbeinn Karlssons bok för skräck är kanske lite väl att ta i. Men varför inte, och bra är den “Trollkungen”.
“… Kim gör i ”Love Hurts” färgglada klacksparkspastischer på olika skräckgenrer, genomsyrade av humor och romantik. Det är underhållande, välpolerat och lättviktigt med en feministisk touch…” skriver Mattias Oscarsson, men kila in på sydsvenskans hemsida och läs hela grejen.

Det finns fler Danska serietecknare och en av de bästa är Ole Comoll. Ole sitter på samma tegnestue som min mentor, Peter Snejbjerg, i København. Alla de gånger jag har åkt över och lärt mig den ädla konsten serieteckning så har Ole hökat över mig och mina seriesidor. Påpekat anatomi, perspektiv och allt annat som ter sig omöjligt i början av ens utvecklingskurva. Ole är läkare i grunden och fick namnet Mr. Perspective tidigt i vår bekantskap, så visst gjorde jag rätt i att lyssna på hans visdomsord.
En hel värld av olika sorters serier har jag sett komma från Ole, tusen olika stilar bemästrar han. Mest känd är nog hans albumserie “Dimensionsdektektiven“.

Göteborg bjöd på både regn och sol. Mest sol. Men jag satt ju inne på Shock-butiken och signerade 13-15. Fick träffa ännu ett gäng underbara fans och fick tillfälle att rita något vackert i deras böcker. Här intill ser ni några av de glada miner jag möttes av i Göte-la-borg, men vem ha de någonsin trott att man skulle få se något annat i denna stad. Som ni kan se på första bilden så kom Aggro förbi och höll mig sällskap en stund. Andra bilden visar en superfin Love Hurts-display som de hade gjort i butiken, jag var så nära att köpa hela kittet men jag klär så illa i skotskrutigt. Tjejen i randig rosa/svart tröja heter Emelie och hon har visst lagt upp ett litet klipp på youtube från signerigen, tack för det!

Efter signeringen släpptes jag ut på staden och han hälla i mig några öl i solen innan tåget hem gick. Nästa helg är det Malmö som drabbas, först med en liten bokrelease-shindig på Debaser på fredagen sen signering på Shock 13-15 på lördagen. Ses där!

OBS! Bilden är ytterst fejkad. Kalle har varit i dressinen på På Spåret, tyvärr inte Kim W. Inte heller Gangsta-Kermit.

Ett öppet brev till Kalle Lind.

Högst ärade Herr Lind,
Tack så hemskt mycket för den fina presentationen av mig, min konst och vårt kamratskap på din blog “En man med ett skägg“. Din hemsida är ju den bästa och nu får jag vara en del av den. Detta är mig en stor ära som jag kommer förvalta väl, genom att skryta och trycka upp t-shirts med texten “Kim W, nu med skägg”. Här intill ville jag publicera en finfin bild på oss från inspelningen av crazymusikalen, ehh, vad hette den nu igen? Den var kul i alla fall, eller det som spelades in. Det var ju bara en pilot. Jag hoppas fortfarande att långfilmen blir av och att min och Johannes karaktärer får blomstra ut som vi förutspått. En blandning mellan Jay And Silent Bob och Arvid och Robert från Utvandrarna, en oslagbar kombination. Men i alla fall, fotografierna från dessa två soliga sommardagar vi spenderade i Wanås, iklädda statarkläder, är på en annan datormaskin. Deppigt. Jag beskriver bilden jag tänkte på, Kim W till vänster i gubbkeps, vit farfarströja, svart väst och smuts i ansiktet. Du, Kalle, till höger i rävjaktskostym med tillhörande hatt med tjäderfjäder i, en välvaxad mustasch i givakt och pondus. Jag hoppas detta ger dig en inre bild och att den matchar den riktiga bilden som jag kommer maila dig vid senare tillfälle. Tack än en gång och glöm inte att komma på min lilla release-soaré på Debaser i Malmö nästa fredag, den 15e.

Alla som inte heter Kalle Lind ska med en gång gå in på “En Man Med Ett Skägg” och läsa om mig och alla andra underbara inlägg som har samlats där.

Äntligen är det dags att bjuda på min ytterst begåvade kollega Marcus Ivarsson magiska konst! Vi har den gemensamma kärleken till Death Metal och alla närliggande genrer och detta visar Marcus in sin underbara fan art här intill.

Jag låter Marcus berätta själv:
Här är min fan-art, kanske inte den romantiska bilden men…den handlar väl om att romantisera skräck.
Det handlar om köttätande demoner och offer till hin håle. Jag tänkte på känslan jag hade som 9-10-åring när jag kunde försjunka i Iron Maidens skivomslag, bläddra imponerat i OKEJ och stoltheten över att kunna teckna av Anthrax-loggan.
Jag har tog ett omslag av den sydamerikanska dödsmetallgruppen Anal Vomit och gjort en egen variant av den, en remix!
Hårdrockens skräck-estetik kan vara både det tuffaste och töntigaste på samma gång, ofta misogyn och tarvlig.
Precis som viss skräck och viss humor slåss den här typen av subgenrer om rätten att få vara anti-intellektuell, jag tänker
t.ex. på Cannibal Corpse. Det finns förstås självdistans och humor i den här världen, men visst är det roligare när tuffheten är seriöst menad… Här är en länk till originalbilden.

Jag ritar på en ny Love Hurts-episod, nr 21. VA?! Boken är ju klar, det skulle inte bli fler, skriker massorna! Jo, men jag kunde inte låta bli. Det blir en i biografmiljö med sköna 3d-brillor och ett slashigt slut. Egentligen ska jag rita på en japansk barnbok jag gör för brödföda, men det är ju så mycket roligare att rita romantisk skräck. Bilden är fotograferad, inte scannad, så ni kan se de blå skisslinjerna.

Här är skissen också, så ni kan se hur den såg ut innan tuschet. Fast grå, den är egentligen blå men jag råkade scanna den grå. Håll till godo!

Johan Wanloo är Sveriges största serietecknare, enligt honom själv. Han är ju faktiskt två meter lång och byggd som en Luchadore. Och han spottar ut serier och serieböcker som ingen annan i detta avlånga land. Fast någonstans i hans tajta schema fick han tid att göra en bild till mig på vårt ämne romantisk skräck, kanske för att jag gjord en fan art till honom med hjältarna min favorit Wanloo-serie “Jim & Jakten på guldankan”.
Självklart tar Johan den romantiska skräcken till nya nivåer. Zombie-amor, bra skit!

Jag lärde känna Johan när han var min lärare på en ABF-kurs för några år sedan. En bra kurs på så sätt att jag äntligen fick en ursäkt att göra mina första serier. Men det var ett speciellt gäng, mest äldre damer som redan hade gått alla andra ABF-kurser som bjöds typ knyppling och korgvirkning. En stadig kille som såg ut som en Simon Bisley-figur och föga förvånande ville teckna Simon Bisley-serier. En tjej, kanske fjorton år gammal, som hade alla(!) Love & Rockets-tidningarna. Tänk om man hade det när man var 14, världens bästa serie samlad att avnjutas. Hon måste varit den koolaste tjejen i skolan, eller kanske tyvärr inte. I alla fall, där gjorde jag mina första serier och dem skickade jag in som arbetsprover till Serieskolan i Malmö och resten är historia.

Igår, lördag, satt jag på Shock i Stockholm. Första stoppet på min signeringsturné landet runt. Ytterst trevligt att få träffa sina läsare och få belöna dem med en liten dedikation. Här intill kan ni se tre av dessa tappra som trotsar det vackra vädret, som kräver parkliggande med tillhörande glassätande, för att ta sig in till stan och träffa mig. Nästa helg är det Göteborg som drabbas, även då i Shock-butiken. Med nya pennor och stort leende kommer jag ta emot ännu ett gäng. Ett gäng som förstått att kärleken är grym och alltid slutar tragiskt, att äkta romans måste man lida för.

För er som inte kan komma förbi för att köpa boken signerad, kan ju få den “au naturelle” här på internet. Jag tror bästa priset är på Adlibris.

Detta är kanske det finaste ni kan få uppleva på internet just nu. Loka Kanarps bildreportage från vår ateljé, “En serietecknares vardag“. Skynda er dit och se hur en dag i våra liv ser ut!

En panel jag satt i på SPX förra helgen handlade om skräckserier. Det var jag, Lars Krantz (Dödvatten), Ola Skogäng (Mumiens Blod), Karl Johnsson (Mara från Ulthar) och Joakim Hanner (Myling Media). Lisa Medin (Medley) styrde debatten och ställde frågorna. Alla på panelen ritar serier med skräckinslag fast med helt skilda riktningar. Det var ett spännande snack och det gav en intressant föraning om vad komma skall. Lite från panelen finns med i detta klippet, SPX09 och Myskoteket på LAVA TV.

Lars Krantz plats i panelen är självklar, han har ju just gett ut sin sjukt fina skräckseriebok Dödvatten (Kolik Förlag). Lars är en magiskt begåvad serietecknare som en gång faktiskt var min elev. Då tvingade jag honom att börja tuscha pensel, något som föll honom väldigt naturligt och något som han har bemästrat sen dess. Kolla bara in fan-arten här intill. Hur jävla sjukt fin är inte den?! Och i den stilen och klassen är hela hans bok, köp den!

I morgon sitter jag på Shock i Stockholm och signerar min bok, kom dit vet ja!