Här bjuder jag på två alldeles sprillans nya sidor Puppy Love, fortfarande våta av tusch! Här får vi se Alena som blivit kallad till rektorn. Ajajaj, hur ska det gå för henne?!

“I Seriernas Värld är festivalen som fyller Malmö med serier och spännande serieaktiviteter. Temat för årets festival är seriemaskerad och serier från olika kulturer världen över och inom festivalen arrangeras utställningar, workshops, filmvisningar och en massa annat. I Seriernas Värld arrangeras av Seriefrämjandet och är en festival för barn och unga, föräldrar och serieintresserade. Den äger rum 26 oktober till 22 november med Halloween- och Allhelgonahelgen kring den 31 oktober som festivalens huvudhelg.” - www.isv.se

Därför besöker jag Malmö i helgen, en kort intensiv visit.
Då hinner jag med att signera på Form & Design Center på Hedmanska gården vid Lilla torg, lördag 31 oktober kl 14.45–15.45 och söndag 1 november kl 15.30–16.30.

Jag och Fabian Göranson ska representera Stockholm i en serie-battle kl 20.30 fredag 30 oktober även det på Form & Design Center. Konstigt nog ska jag representera Stockholm, men om Fabian är på mitt lag så kvittar det mig vem vi tävlar för!

En liten Love Hurts-utställning kan man även få njuta av under festivalen. Den finner man på på Malmö Museer; Teknikens och Sjöfartens hus under hela festivalen. Det är Love Hurts No.21 i 3D-version. Jag har inte själv sett den men som jag förstår ska det vara något ut av det mest magiska man kan tänka sig!

Tusen andra kul saker händer under helgen, kika in på isv.se och kolla schemat. Missa för guds skull inte Loka Kanarps utställning, Vernissage fredagen 30 okt kl 19–22.

Vilken härlig tillställning det blev på Kulturhuset i fredags. Först fick jag spela mina favorit-skivor och dricka min favorit-dryck. Om de nu ber mig spela min musik så får de stå ut med Mondo Generator, Boss Hog, Pixies och Black Sabbath. Det gick bra och var väl bemött, förutom när xylofon-trion i salen bredvid skulle framföra sitt väna plinkande. I alla fall, jag och Lise Myhre fick till slut sätta oss på scen för att bli intervjuade av Rolf Claesson, vår förläggare på Kartago. Jag fick börja med att berätta om hur jag kom att göra Love Hurts-serierna och det var Lises förtjänst att de har blivit av och kommit ut. Sen pratade Lise om sitt och jag om mitt serieskapande, vilket jag gör så gärna så.

Efter pratet så signerade vi våra böcker åt publiken. Visst hade kanske Lise några fler i sin kö, men jag fick signera inte bara min bok utan även skor och väskor. En tjej berättade att hennes kompis hade klippt ut alla Love Hurts ur Nemi-tidningarna och häftat ihop, för att ge henne i julklapp. Är inte det alldeles underbart?! Ljuvliga människor! Sådant gör att man ritar vidare med god vigör. Tack, tjejer, för att ni förgyllde min kväll och sporrade mitt serieskapande!

Nu är jag tillbaka vid ritbordet och tuschar Puppy Love, till vänster ser ni en ny sida. Jag gillar min nya tuschning väldigt mycket. Det är så mycket mer, så mycket bättre.

Denna gjorde jag till Lise då hennes serie fyllde år, förra året tror jag…

Här har ni skolan där Alena, vår hjältinna, spenderar sina dagar. Oj, vad jag ser fram emot att ni ska få läsa serien!

“Serievärldens älsklingar Lise Myhre och Kim W Andersson möts i samtal, och du möter dem. Under kvällen spelar Kim sin favoritmusik. Efter programmet signerar Lise och Kim sina senaste album.”

Så står det på Kulturhusets hemsida angående fredagens evenemang och allt är sant. Titta där för mer info. Kulturhusnatten heter det och det händer en massa kul i hela huset. Passa på att bli lite kulturella om ni är krokarna, vet ja!

Jag fick läsa förordet till nya amerikanska Nemi-boken, skrivet av Tori Amos! Detta får mig med en gång att tänka på vem som ska skriva förordet till Puppy Love, vem är sveriges Tori Amos? Är det Jenny Wilson? Hoppas det, för jag gillar henne och hon gillar serier har jag hört. Detta ska jag sätta någon på att ordna!

Annars så ritar jag på Puppy Love och det blir det vackraste någonsin!

Aloha! Jag har tuschat de fyra första sidorna, första scenen, bara 92 sidor kvar! Varje kapitel (totalt åtta stycken) är på 12 sidor. Jag tecknar en scen i taget, tuschar den. Sen när jag har tecknat och tuschat ett helt kapitel så färglägger jag, bubblar och textar allt. Detta ska vara det absolut mest effektiva arbetssätt har jag kommit fram till. Vi får se.

Jag är väldigt nöjd än så länge i alla fall. Manuset är lagom tajt, öppet nog för att jag ska kunna lägga till, ta bort och göra om medan jag skapar själva serien. Det känns väldigt bra. Om manuset hade varit striktare hade det inte varit lika kul att rita och blivit stelare. Föreställer jag mig i alla fall.

Jag har ju den speciella arbetsgången att sätta dialogen allra sist. I manuset finns en ungefärlig dialog, jag vet vad de ska säga, men inte exakt hur. Så jobbade jag med Love Hurts också. När allt är ritat, tuschat och färglagt har jag känt in serien och karaktärerna så mycket att dialogen kommer lättare och naturligare. Men trots detta så är just dialogen det jag arbetat minst med och det jag känner mig minst säker på. Men den fantastiska lösningen på det problemet kom som en skänk från ovan!

När jag gjorde teaseravsnittet “Puppy Love: The Lost Chapter” klart och satte texten så kändes den okej, men inte perfekt. Nu hade jag ju gjort en för mig ny sorts serie, en serie med riktiga karaktärer med riktiga röster. Olika sorters röster och med olika förhållanden till varandra. Jag bad min kära vän Carl-Michael Edenborg att titta på det. Nästa dag får jag ett mail med alla sidor tillbaka där Carl-Michael har skrivit in ny dialog i bubblorna, helt ny och mycket mer. Och så jävla bra! Jag kunde inte göra annat än att tacka och ta emot. Jag vill ju att min serie ska bli så bra som möjligt och jag sätter ingen prestige i att skriva dialogen, det räcker gott och väl att jag skrivit storyn. Carl-Michael tyckte det var så kul att nu ska vi göra likadant med hela serien. Jag skriver min dialog så gott jag kan, och bättre för var gång hoppas jag. Sen går Carl-Michael igenom det och slipar diamanten till en briljant!

Så här glad blev jag idag.

Love Hurts ska börja gå i nystartade finska Nemi-tidningen! Om allt går som det ska. Jag borde kanske inte säga att det blir så än, innan Lise Myhre (Nemis mamma) har get sitt ok. Men det gör hon säkert, hur kan man inte älska Love Hurts? Först tar vi Finnland, sen Norge, sen världen!

Annars så tuschar jag klart första biten av första delen av Puppy Love. Det blir verkligen det finaste jag någonsin gjort. Mer bilder kommer upp inom kort.

Stora känslor och yviga gester! Detta är från prologen, en flashback-scen som utspelar sig ett år innan resten av serien.

Här har ni några bilder från de första sidorna av Puppy Love. Det blir riktigt najs tycker jag. Jag vill lägga mindre fokus på färgläggningen och mer på tuschet. Som ni ser här så har jag börjat med skrafferingar, när man gör en massa tunna svarta linjer. Det ger ytterligare en nivå till mina serier som annars har varit väldigt rena och enkla i tuschet. Lite brittiskt, lite 90-tal, lite DC Vertigo, lite Brian Bolland och Sean Phillips blir det nu. Och det är ju inte illa.

Manga-prinsessan Åsa Ekström och jag. Läs hennes nya bok, Sayonara September, sjukt bra!

Här signerar jag och Lina “Zelda” Neidestam så det står härliga till!

Så här kan en signering se ut, innan alla färger och blodstänk har fallit på plats.

Bokmässan var en underbart trevlig tillställning i år. Det brukar det vara, men lite extra för mig just denna gång. Jag hade ju med en bok för första gången, Love Hurts, som jag fick signera till läsare. Oj, vad söta läsare jag har. Jag och min högst ärade kollega Lina Neidestam signerade tillsammans. En bra idé då vi har många samma läsare, från Nemi-tidningen så klart. Vi tog med oss skumpa att dricka om ingen kom, men vi han knappt avsluta ett glas var innan klockan var slut på signeringstid. Härliga tider!

På söndagen så satt jag i seminarium och pratade framtiden för serieromaner tillsammans med Henrik Bromander, Charlie Christensen och Rolf Classon. Det blev ett riktigt intressant prat. Detta borde illustreras av ett foto, som jag fick av min vän Tomas, men jag glömde det hemma. Vi satt på scen i skinnfåtöljer och såg väldigt viktiga ut i alla fall, det är kontentan av bilden.

Förresten så hade jag en snajdig vit bricka med mitt namn graverat på bröstet denna mässa. Den skicka de mig Bokmässan innan och den gav mig inträde till alla ställen där bara eliten får vara. Där kunde jag dricka gratis bubbel… och med bubbel menar jag mineralvatten. Fast en gång så kom jag in på det riktiga V.I.P-delen, där var det gratis ostron och vin! Så här gjorde jag, jag tog på mig solglasögon och bara gick in. Gör det nästa år ni med, det funkar! Där inne drack jag härliga till med mina bedårande väninnor Åsa Ekström och Jonna Björnstjerna!

Nu tillbaka till verkligheten! Jag har ritat tre sidor på Puppy Love, jag ska vi sa dem snart. Men det är 93 sidor kvar så det är bara att kötta på!

ps. fotona är tagna av Rut “Söndagsbarn” Andersson.