Första sidan på Love Hurts no.11, kommer på nyheter24.se om, låt oss se, de är på nummer fyra nu… om exakt några veckor.

Love Hurts går nu på nyheter24.se, på internet. Som i framtiden, fast redan nu!!! Ny serie varje vecka. Kolla in det och kommentera något trevligt så att folk fattar att det är en bra sak.

Annars är jag tillbaka i Sverige. Tillbaka i kolikgrottan. Angouleme var trevligt, kanske blev lite väl länge till slut. Jag fick lämna över min bok till några redaktörer, så det är bara att hoppas på en fransk utgivning. Men det är sista gången jag går med hatten i handen och ber om att få överlämna ett exemplar av mitt lilla barn. Nu får min agent göra det i fortsättningen. Hon är mycket bättre på det än jag på det, lättare att sälja någon annan än sig själv.

Jag köpte med min en hög serier så klart. Inte för att jag kan läsa rotvälskan till språk det använder. Men bilderna är ju fina. Väldigt fina, väldigt inspirerande. Det kommer ut i snitt 30 seriealbum om dagen(!) i Frankrike, mesta är skräp så klart. Men mycket fint. Jag ska fota lite och lägga upp senare.

Det var en utställning som var utöver det vanliga också. På seriemuseet (klart att de har ett sådant) så hade man valt ut 100 serieoriginal av klassiska tecknare. Dessa hade 100 nya moderna tecknare fått tolka, vars ett. Fantastiskt fint! En bra idé som jag hoppas vi tar med oss hem till Sverige. Hade gärna velat göra en tolkning av en svensk klassiker som Rolf Gohs eller Åsa Grennvall.

Jag har kommit igång med min nya ritskärm, Wacom Cintiq, som jag skrivit om innan. Det är annorlunda, spännande. Min dator var visst lite för gammal och stödde inte dubbla skärmar så jag kunde inte använda den som jag ville. Men det funkar bra i alla fall. Jag kan rita bra på den, skissa går utmärkt. När jag ritar upp sidlayouter är det ultimat, då kan jag lägga in referensbilder, skala, rotera, spegla och allt som photoshop erbjuder. Sen skriver jag ut det på min nya a3-skrivare och kalkerar på ljusbordet.

Men att tuscha på den är nog inte för mig. Om man ritar som Mignola eller Peter Bergting så funkar det nog bra. Men för mig som har en så mjuk pensellinje är det svårt att överträffa en riktig pensel när det kommer till detalj och dynamik. Peter erkände för mig att han inte gillar ritskärmen längre, att han saknar det riktiga mediet. Men han hade aldrig hunnit göra Gängkrig 145 om det inte vore för Cintiqen. Han gjorde hela albumet, från skiss till färglagd bild på den. Vi får se vad jag använder den till i slutändan, musmatta kanske.

Nu ska jag bota min förkylning med Citizen Kane och te. Pretto!