På SPX förra året så kom Rolf Classon, redaktör på Kartago Förlag, fram och mullrade,
- Är det inte Kim W Andersson som står här?
Det var det, jag stod och pratade med Chris Staros från Top Shelf Comix. Rolf fortsätter med ett stort leende,
– Du, jag är intresserad av att ge ut dina serier. Göra en bok av dem.
Det är något som jag antar att Rolf får säga några få gånger per år. Och han gillar nog att säga det, han lever nog på reaktionen han får när han säger det. För Rolf pausade och väntade på att jag skulle börja lipa av glädje. Det gjorde jag inte. Men inte för att jag inte blev glad, jag blev väldigt glad. Men jag ville inte ge honom nöjet. Elakt av mig. Rolf vänder sig mot Chris och säger,
- I just told him I’m gonna publish his book.
Båda herrarna står nu och stirrar på mig och ler stort. Det var som att dessa förläggare har något gemensamt, att de älskar att få säga det där och sen insupa reaktionen. Jag försökte hålla mig cool, men jag skuttade hem.

När allt var igång och boken säkert skulle göras så ville jag fira det. Jag har ju gjort serierna i boken under flera år och det kändes som slutet på en era. Jag gick till min bror, Kay, för att tatuera mig. Jag ritade en lite chicano-aktig version av Love Hurts-symbolen och min kära bror högg in den i handleden. Detta ska bli en tradition, efter varje bok så kommer jag göra en tatuering till dess ära.