Jag hittade en kul grej liggandes och skräpa när jag städade bland min serieoriginal, för att sortera dem i min nya fina a2-hurts. Förra sommaren så blev jag ombedd att provteckna för serieversionen av romanen Snabba Cash, som alla säkert har hört talas om. Ni kanske till och med har läst den, det har inte jag. Den ska vara “så där” har jag hört. Men i alla fall så skickade de (förlaget) ett manus och bad mig teckna två sidor. Det gjorde jag och ni kan se dem här till vänster. De ville att jag skulle inspireras av 100 Bullets och Eduardo Risso. Vilket jag verkligen inte hade några problem med, eftersom det är en av mina favorittecknare. Jag minns att när jag gjorde sidorna så bestämde jag mig för att inte lägga mer än en arbetsdag på varje. Man kan göra en sida hur snygg som helst om man bara lägger massor av tid på den. Men om man får betalt för att göra någon annans serie så kommer jag bara lägga så mycket som man får betalt för. Men bra blev det, bra med begränsningar.

Sen visade det sig att Jens Lapidus redan hade börjat samarbeta med en annan tecknare, Peter Berting, med ett annat seriealbum och det blev ingen serie av Snabba Cash. Synd kan man tycka. Tur tycker jag, så här i efterhand. En hel bok med muskliga män, jag som vill teckna fagra damer. Och jag vill framför allt teckna mina egna manus, om romantisk skräck. Deras bok kom ut för ett tag sedan, Gängkrig 145. Jag har inte läst den men det borde man väl göra, det är ju en svensk serie. Fast recensionerna jag läst är ganska svala.