Going in for the kill…

Mer pups! Jag börjar bli övertygad om storheten i att skissa på datorn. De sidorna jag gjort sedan jag anamma denna teknik från min mentor har verkligen levlat upp en nivå. För att använda ett uttryck World of Warcraft-ungdommarna förstår, de är ju dom jag vill nå.

I morgon kommer jag att lägga upp sidan 12 på del två, tuschad och klar. Det kan vara den finaste sidan jag gjort, ever. Eva’ eva’?! Jup.

Från Love Hurts: Puppy Love, del 2

Det var länge sedan jag blogga lite. Sorry, jag vart sjuk. Men nu är jag tillbaka i Kolikgrottan och ritar Puppy Love. Det blir naaaajs.

Snart är jag framme vid att tuscha en riktigt härlig bild. Action, drama, suspence! Jag lovar att lägga upp den sen, ok?

Funderar lite på iPad… Man kanske ska göra en iPad-bok av Love Hurts. På engelska då. Få ut den i världen. Johan Kimrin, en god man, har peppat mig på idén och jag är väldigt intresserad. Det kanske är framtiden, det dära digitala. Vi får se. Nu utgång är lika med hemgång!

Bilden är från original-utställningen jag var på i Angouleme. Väldigt kul att få se på riktigt.

Detta är en av mina bästa tecknare, Jeff Jones. Han gjorde ett gäng serier på 70-talet, inte många, totalt typ 150 sidor. Han var väl en “riktig” konstnär egentligen. I alla fall så gjorde han bland annat en serie som hette Idyl, där denna bilden är ifrån. Den gick ut på att en naken dam gick runt i något sorts fantasy-landskap och filosoferade. Inte så spännande story kanske, men sjukt fina bilder. Ingen kunde rita nakna damer som han.

Men gubbar som ritar nakna damer finns det väl gott om, GOTT om. Men Jeff var annorlunda. Förklaringen kom senare i början av ‘00 så bytte han nämligen kön och går numera under namnet Cathrine Jones. Så facinationen för kvinnokroppen var nog en annan än vad man hade tänkt sig. Tyvärr gick det illa och hon förlorade familj och studion. Men nyligen läste jag att hon är igång och målar och tar jobb igen. Och det ser bra ut, fortfarande. Kolla här!

Första sidan på Love Hurts no.11, kommer på nyheter24.se om, låt oss se, de är på nummer fyra nu… om exakt några veckor.

Love Hurts går nu på nyheter24.se, på internet. Som i framtiden, fast redan nu!!! Ny serie varje vecka. Kolla in det och kommentera något trevligt så att folk fattar att det är en bra sak.

Annars är jag tillbaka i Sverige. Tillbaka i kolikgrottan. Angouleme var trevligt, kanske blev lite väl länge till slut. Jag fick lämna över min bok till några redaktörer, så det är bara att hoppas på en fransk utgivning. Men det är sista gången jag går med hatten i handen och ber om att få överlämna ett exemplar av mitt lilla barn. Nu får min agent göra det i fortsättningen. Hon är mycket bättre på det än jag på det, lättare att sälja någon annan än sig själv.

Jag köpte med min en hög serier så klart. Inte för att jag kan läsa rotvälskan till språk det använder. Men bilderna är ju fina. Väldigt fina, väldigt inspirerande. Det kommer ut i snitt 30 seriealbum om dagen(!) i Frankrike, mesta är skräp så klart. Men mycket fint. Jag ska fota lite och lägga upp senare.

Det var en utställning som var utöver det vanliga också. På seriemuseet (klart att de har ett sådant) så hade man valt ut 100 serieoriginal av klassiska tecknare. Dessa hade 100 nya moderna tecknare fått tolka, vars ett. Fantastiskt fint! En bra idé som jag hoppas vi tar med oss hem till Sverige. Hade gärna velat göra en tolkning av en svensk klassiker som Rolf Gohs eller Åsa Grennvall.

Jag har kommit igång med min nya ritskärm, Wacom Cintiq, som jag skrivit om innan. Det är annorlunda, spännande. Min dator var visst lite för gammal och stödde inte dubbla skärmar så jag kunde inte använda den som jag ville. Men det funkar bra i alla fall. Jag kan rita bra på den, skissa går utmärkt. När jag ritar upp sidlayouter är det ultimat, då kan jag lägga in referensbilder, skala, rotera, spegla och allt som photoshop erbjuder. Sen skriver jag ut det på min nya a3-skrivare och kalkerar på ljusbordet.

Men att tuscha på den är nog inte för mig. Om man ritar som Mignola eller Peter Bergting så funkar det nog bra. Men för mig som har en så mjuk pensellinje är det svårt att överträffa en riktig pensel när det kommer till detalj och dynamik. Peter erkände för mig att han inte gillar ritskärmen längre, att han saknar det riktiga mediet. Men han hade aldrig hunnit göra Gängkrig 145 om det inte vore för Cintiqen. Han gjorde hela albumet, från skiss till färglagd bild på den. Vi får se vad jag använder den till i slutändan, musmatta kanske.

Nu ska jag bota min förkylning med Citizen Kane och te. Pretto!

Det kan bli för mycket av det goda även på seriefestival i Frankrike. För mycket god mat, för mycket vin och öl, för mycket bra serier. Nu är mina sinnen överfyllda och jag vill hem. Nu vill jag bara göra serier och göra dem lika bra som de bästa jag har hittat här.