
“Fyra nyanser av svart” heter artikeln om min och tre av mina ärade kollegors skräckseriealbum i dagens Sydsvenska Dagbladet. Benjamin Stengård och Lars Krantz har jag blivit ihopsamlad med innan, men att kalla Kolbeinn Karlssons bok för skräck är kanske lite väl att ta i. Men varför inte, och bra är den “Trollkungen”.
“… Kim gör i ”Love Hurts” färgglada klacksparkspastischer på olika skräckgenrer, genomsyrade av humor och romantik. Det är underhållande, välpolerat och lättviktigt med en feministisk touch…” skriver Mattias Oscarsson, men kila in på sydsvenskans hemsida och läs hela grejen.
Det där med “skräckvågen” kanske är att hitta minsta gemensamma nämnare men vad gör det när det funkar för att få uppmärksamhet? Helt ok recension, humor och romantik stämmer ju bra. Men jag är lite trött på att Krantz så ofta jämförs med Burns. Vid en närmare titt har de inte alls speciellt mycket gemensamt. Kanske skriver ett blogginlägg om det…
Jag håller med, Krantz är inte så lik Burns som folk tror vid första anblick. Det som de ser är bara en teknik, men även den är annorlunda om man tittar närmre.
2010 |
||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
2009 |
||||||||||||
2008 |
||||||||||||
2007 |
Loka